emma - världens mest unika namn.

tog bort allt. kände för en nystart, på något sätt.
för allt känns ganska nytt, fast på ett väldigt tråkigt sätt.
roligt: vänner justnu. lånade fyra boxar av emma. härligt tidsfördriv.
tråkigt: minus tre vänner plus en pojkvän.
jag vill  bara krama någon.
mellanting; anmäler mig till högskoleprovet nu. ska slå mig själv nu! jag måste. 25 oktober, nu är jag pepp!
dock minus 350 kronor på kontot, men det kanske är värt iår? (jädra sparkonto!)

aja, det är ju att lägga pengarna på en bra sak iaf. kanske blir lite klokare av det.
ännu en tråkig lördagskväll. ingen som vill festa, ingen som ens vill titta vänner med mig, och vänner är ju roligt om nu jag inte är det. då har man ju någonting att skratta åt, eller hur?
nej jag vet inte, jag är nog bara tråkig, i alla fall idag. eller nej, vilken lögn, jag är alltid tråkig. och till och med jag är trött på mig.

dagens fråga: vart gömmer sig alla bra killar? jag vill träffa en riktigt bra kille, som tycker om mig som mig, och som kanske orkar med mina vansinnesattacker och som kan äta upp oliverna från vegopizzan som inte jag tycker om. Som har mig först. som gillar att prata i telefonen trots att vi setts för två dagar sedan och som svarar på alla mina sms. JA, jag vill ha en toffel. Lär nog inte hitta någon, inte sålänge jag bor kvar här. Eller man vet ju aldrig.
Men hur träffar man dem? Jag förstår inte. Hur har alla andra träffat sina killar?
Usch det känns som om jag gått tillbaka cirka 2½ år i tiden då jag aldrig haft en pojkvän och undrade hur alla andra hittade sina. Sedan träffade jag min, och förlorade honom och nu är jag tillbaka på ruta ett med samma fundering. Borde jag känna mig som sexton igen? Dock är jag mycket snyggare nu och jag hoppas lite smalare. För jag var lååångt ifrån söt när jag var sexton. Ingen gillar bortrakade ögonbryn som är ersatta med elaka sträck. Nu är jag istället nittion och bitter och det känns som om jag kommer vara ensam i resten av mitt liv. Och hur länge lever man, tills man är ungefär 75-80? Det kommer bli en låååång ensamhet. Jag kommer nog ersätta män med katter. Söta, fluffiga katter som kryper upp i soffan med en och gosar, men som inte vill att det leder till "någonting mer". För då är det bara perverst. Eller en liten fluffig hund som har blåa ögon och som kommer när man ropar på den, varenda gång! Som vill gå ut på långa promenader och sitter när man ger dem en hundgodisbit.
Men, sedan blir ju hundar så himla beroende av en, så jag gillar nog katter mer. De går ifrån när de känner för det och går på lådan själv. Det blir nog en, eller två, katter någongång.

Ska återgå till att se vänner och fundera på min framtid. Där jag hoppas på att jag ska ha överflöd med vänner och jättemånga katter. Kaffe varenda dag!

Matilda, kom hem nu...