liv.
jag vill bara börja leva nu.
och jag vill att du går och aldrig aldrig kommer tillbaka.
jag vet inte. detdär med att träffa någon.
tar upp det igen, jag har ändå ingen som läser detta. vilket är skönt.
helt plötsligt var de två, varav en verkar tycka om mig. men jag tycker om den andra.
den andra som jag inte ens träffat.
den ena har jag träffat två gånger.
men de är den andra som tar upp allt i hjärnan.
men den gillar nog inte mig tillbaka, eftersom ingenting händer.
bara konstiga tomma löften och sådant skit som jag börjat stänga öronen för.
jag tror inte på det, hur kan man tycka om en person som man inte tror på?
för att det är en man. en karl. en kille. ingenting att lita på. aldrig något att lita på.
kan lita på katten mer än på den andra.
katten lämnar mig inte, katten skiter inte i allt förutom på kattlådan.
katten myser med mig, blir glad av att träffa mig och tackar så mycket för maten.
den andra har jag inte ens matat.
nej, nu får det vara nog. när kommer "varandet"?
